Är det värt det?
Jag har alltid fascinerats av människan och hur vi är skapta. Jag har alltid varit nyfiken på varför vi agerar som vi gör, om våra känslor och meningen med dem. Känslor är, något jag lärt mig under senare år, livsnödvändiga medel. Våra känslor har mening, de finns inte där för att vi bara ska skratta eller för att endast må dåligt. Det finns olika teorier om vad som faktiskt anses som en känsla, men i alla teorier, vad jag vet, är man eniga om våra fyra grundkänslor. Reptilhjärnan har ni kanske hört talas om? Alla levande varelser kan uppleva dessa fyra känslor, och dessa är; rädsla, glädje, ledsen och arg. Om du är rädd för något så skapas olika reaktioner i kroppen; pulsen går snabbt upp i högt tempo, du börjat svettas och får hjärtklappning och tar korta snabba andetag. Rädsla säger åt dig att fly eller även ibland fäkta. Om en buss kommer emot dig och du inte kan känna rädsla, så skulle du inte få in flyktbeteendet. Därmed skulle du med stor sannolikhet bli överkörd och dö. Känslan finns alltså där för att du ska agera i syfte att överleva. Det är så grundtanken är bakom våra känslor. Idag lever vi inte på samma sätt som vi gjorde förr och med det blir våra känslor ”överflödiga”, de kan som mycket annat, bli ur funktion eller till och med överkänsliga. En människa med mycket ångest kan därmed få dessa känslor utlösta trots att det inte föreligger en direkt fara för ditt liv – men de upplevs fortfarande precis lika intensivt som om bussen var på väg rakt emot dig. För mig har det varit viktigt att reda ut detta, eftersom de flesta som har ångest ofta tycks sträva efter ett ångestfritt liv. Ett ångestfritt liv är inget att eftersträva då det inte skulle vara nyttigt för din hälsa. Dock skall ångest endast utlösas i situationer den behövs och inte av att man sitter hemma i soffan och ser på tv. Ångest är inget farligt, ångesten finns där för att hjälpa dig. Däremot om du lider av någon ångestsjukdom kan det vara bra att lära dig hantera den och stå ut, för att minska ned och förhoppningsvis arbeta bort den från situationer den faktiskt inte hjälper dig. När du känner ångest så säger kroppen till dig att något inte står rätt till i ditt liv. Ångest sägs dock vara ett samlingsnamn för rädsla, ledsen och möjligtvis ibland arg.
Jag vill förtydliga. Känslor är rädd, ledsen, arg, glad.
Behov är saker man måste göra för att inte dö, äta, sova, bajsa/kissa.
Handling är vad du säger och gör.
Resten är tankar.
Tankar påverkar dock dina känslor och dina handlingar, liksom dina handlingar påverkar dina känslor och tankar. Det är en cirkel som går runt åt alla håll. Vill du förändra något i ditt liv ska du gå in och förändra något i cirkeln; tanke-känsla-handling. Det är oftast i den ordningen det sker hos oss människor.
Exempel;
Lisa skriker till mig att jag är korkad. Här är det inte självklart att jag ska bli arg eller ledsen. Allt handlar egentligen om vad jag tänker när Lisa sagt detta. Ifall jag tänker; Fy vad dum Lisa är. Så kan en möjlig känsla vara att jag blir ledsen eller arg vilket i sin tur påverkar vad jag kommer göra. Om jag är ledsen kanske jag blir tystlåten och går undan, men jag även kan reagera med att skrika tillbaka. Lisa har ingenting att göra med vad som sker efter hon sagt att jag var korkad, det är absolut inte hennes ansvar över hur du agerar. Att Lisa säger till dig att du är korkad, är inte särskilt snällt och absolut inget du ska acceptera. Men det räcker med att exempelvis säga; jag vill inte att du säger så där till mig. Jag blir sårad. Och möjligtvis gå därifrån. Det finns inget som säger att du måste stanna kvar och utöva pajkastning eller rent av gå till handgemäng.
Jag har ofta fått höra; ”men det är väl inte så konstigt att jag slog dig, du hade ju varit på mig hela dagen och gnällt”, eller ”hade inte du sagt att ******** hade jag inte behövt *******”. Det är inga argument, inga hållbara såna. Allt det du gör står för dig, allt det andra gör står för dem. I det inräknas även hur du reagerar på andra människors ord och handlingar. Hur du reagerar är ditt ansvar. Likväl som när du agerar. Jag blir matt på människor som på riktigt påstår att de har rätt att slå andra människor för att de upplever dem jobbiga eller provocerande. Tänk vad många som skulle förtjäna stryk efter de haft en jobbig dag! Människor man inte trivs med, som får en att må dåligt och som på något sätt drar ned ens livskvalité ska man backa undan från. Du bör utelämna dem ur ditt liv – inte slå dem. De har sitt egna att ta hand om för att bli en hel och levande individ. Du kan och bör framför allt inte försöka förändra dem eller straffa dem genom olagliga handlingar. Att hjälpa någon att förändras kan man göra förutsatt att den person som ska förändras har uttryckt en vilja att förändra ett beteende och dessutom bett om din hjälp. Jag brukar märka det där när jag pratar med människor, en del ser inga som helst brister hos sig själv och det finns därmed inget att förändra. En del vill förändra sig för att det ska passa in i någon annans liv. Att förändras för någon annans skull är inget man brukar rekommendera. Du skall göra det du mår bra av. Dock finns det undantag, som i allt annat. Ifall jag är kär i en man och vi i övrigt har det bra, men så finns det ett beteende jag har som ofta resulterar i mycket bråk eller jobbiga känslor rent allmänt, då kan jag uttrycka en önskan om att vilja förändra ett beteende hos mig själv. Inte kanske för att jag vill det, men för att min partner far illa och uttrycker en sorts avsky mot mitt beteende. Att jag förändrar beteendet för partners skull, som det i detta fall skulle se ut som, i själva verket faktiskt är din egen vilja. Om vi sammanfattar det. Du tycker om en människa. Du har ett beteende som din partner inte tycker om. Din partner uttrycker avsky och du känner att din partner kanske är påväg att lämna dig eller rent av uttryckligen ställer ett ultimatum. Men du vill leva med din partner? Genom att förändra ett beteende en person du tycker om inte gillar, så blir det såklart också en egen vinning. Ingen mår bättre av att göra illa en annan och ditt förhållande blir förmodligen bättre om ditt dåliga beteende upphör. Givetvis ska man älska och acceptera varandra som de är med allt vad det innebär, även brister. Men brister går att förändra, såvida man själv kan se dem. Om du inte kan se dem är det omöjligt att göra något åt dem. I relationer måste man kompromissa, man ska absolut inte kompromissa bort hela sin person eller gå med på saker man verkligen inte vill. Om du till exempel verkligen inte kan se något fel med det din partner anser är en brist så skall du inte förändra den, men det är i alla fall viktigt att du lyssnar och tar till dig din partners synvinkel på ditt beteende. Mycket handlar om kommunikation i en fungerande relation. Om du väljer att inte förändra det som din partner stör sig på, så har han två val, acceptera eller lämna. Dina val var, för att förtydliga, förändra eller vara beredd på att bli lämnad. Det handlar egentligen om vad som väger mest. Hur starkt står du för din åsikt? Är den viktig för dig att upprätthålla? Hur viktig är relationen med din partner för dig? Du måste väga över saker och ting. Att du ger upp något du tycker om eller vad man ska säga, för något du tycker ännu mer om, behöver inte vara dåligt. Men som sagt är det mycket viktigt att det inte går till överdrift. Du ska givetvis inte gå med på att lämna dina vänner bara för att din partner uttrycker avsky eller liknande. Då blir det frågan om en helt annan grej. Du kan inte anpassa hela ditt liv efter någon annans vilja. Man måste helt enkelt ta ställning till om saker är Värda en förändring.