Bilder på näthinnan
En del minnen har etsat sig fast på näthinnan och de som upplevts negativa kan återkomma från klarblå himmel. Det liksom vrider i magen och man får en form av rysning genom kroppen, samtidigt som man slår bort bilden och känslan man just fått.
En del händelser kan ha påverkat dig så starkt att du faktiskt "försvinner" in i dina minnen när de kommer. Jag kan för ett ögonblick "tappa kontrollen" och "hurvla" eller rysa till, blunda eller mitt i allt trumma med händerna. Det gör jag oftast när något obehagligt gjort sig påmint och jag försöker avleda smärtan som mina minnen för med sig.
Klockan är fem på morgonen och inatt är en sådan dag då många mindre trevliga minnen upptagit min tankeverksamhet. Det är så många och starka känslor som väcks att jag håller mig vaken om nätterna. Av någon anledning verkar dessa typer av tankar komma främst kvälls- och nattetid. Man slappnar av mer och du börjar bearbeta.
Saker och ting gör ont. Och det goda ur det hela är att man vet att man inte är en psykopat - då hade du inte kunnat känna dessa typer av känslor i samband med tankarna. Du vet även att du just överlevt något så hemskt och du därmed blir stärkt i hur fantastisk ditt psyke kan vara. Tänk att du överlevde det där överjävliga du varit med om som numer ibland håller dig vaken. Tänk att du dessutom kan leva ett någorlunda normalt liv idag, trots att du för en tid sedan aldrig trodde att det skulle bli bra igen.