I need a doctor...

... to bring me back to life.




När flera personer säger en och samma sak till en person så har man svårt att inte tro på det de säger. Jag vet att det sannolikt är denna grupp av människor som förmodligen har rätt gentemot en ensam människa. Tanken slog mig, jag är inte ensam. Varför känns det så? Jo, för jag har inte samma relationer, jag har ingen som står upp för mig. Det måste jag göra själv. Jag har ingen som räddar mig med pengar eller husrum, det måste jag fixa själv. Jag måste tro på mig själv när ingen annan gör det.
Jag har ingen som lägger sig i när någon är elak eller behandlar mig illa. Jag har ingen som står bakom min rygg när jag är på väg att falla.
Det är inte synd om mig, det här är fakta.

När jag faller så får jag ta emot mig själv, det gäller att vara smidig och stark för att inte slå sig så hårt.
När någon är elak eller behandlar mig illa så får jag se till att ta mig ur det ensam.
När jag är utan pengar så har jag ingen som kommer och stoppar en slant i min hand, det måste jag jobba för själv.

Så, när jag är svag och inte orkar ställa mig upp, när jag inte orkar ta mig ur en destruktiv relation så fort de spottat en i ansiktet, när jag inte kan tro på mig själv så orkar jag inte alltid ta uti med det.
Gnäll för fan inte då.
Än så länge har jag haft styrka för ett ex antal personer, jag står fortfarande upp, jag visar att jag tror på mig själv! Jag vet vad jag varit med om och jag står för det! Jag tänker inte låta någon sitta och säga till mig att jag förtjänar stryk, att jag är psykiskt sjuk och manipulerar hela världen.

Jag må vara sjuk, men jag är inte psykiskt sjuk, då hade jag förmodligen gjort värre saker än jag gjort med tanke på hur psykiskt påfrestande vissa saker varit.
Jag må ha attityd, men jag förtjänar inte stryk! Skit i mig och dra vidare!
Jag har en förmåga att sätta ord på mina känslor, att beskriva mina upplevelser väldigt duktigt - det kallas stort ordförråd, talförmåga för er som har det sämre med språket, men jag manipulerar ingen. Jag visar bara min värld, du är inte tvingad att vara i den eller ens tro att den finns. Vill du inte höra? Säg till eller skit i mig och dra vidare!

Jag tänker inte sitta och höra på hur andra ser mina upplevelser, hur de tycker jag borde känna och vad fan de tror har hänt. Ja, vissa saker som hänt är riktigt sjuka, jag förstår om en del tvivlar.
En tanke; vet ni hur det varit från dag 1 eller håller ni bara reda på dag 242 och framåt?
Nej, jag vill bara poängtera, försök intala mig lite mer hur sjuk och korkad jag är. Ni ger mig bara ett hårdare skal, för är det något jag inte ska, så är det att vika mig för några jävlar som själva skulle behöva få sig ställt en diagnos och vidare hjälp.

Ta hand om er själva innan ni lever i en vardag där ni måste kämpa för att överleva!
Men ändå, tack för att ni finns, ni ger mig inspiration till att hjälpa mig själv och förhoppningsvis senare även andra människor som har fått leva på liknande och hundra gånger värre sätt.
The doctrine of the soul | | Kommentera |
Upp