Tack ❤
Jag har på senare tid, tänkt mycket på rädsla och vad det innebär. Att vara rädd har alla människor upplevt då det är en naturlig känsla. Dock har vi ibland olika uppfattningar på vad vi anser är skrämmande. När man skriver en bok får man lära sig att så sällan som möjligt använda ordet mycket, stort eller litet eftersom detta är ord som alla människor har olika referenser kopplade till orden. Vacker, ful etc är också lämnade att tolkas fritt. Ibland är målet när man skriver en saga att alla ska uppleva en person som vacker och då passar det utmärkt. Om man istället beskriver hur stort eller litet är i förhållande till något annat; "hennes ögon var mandelformade och hennes apelsinstora hårknut etc etc" typ.
Vi alla upplever saker mer eller mindre lika eller olika helt enkelt, hur man nu vill välja att uttrycka det.
För en tid sedan kom jag på mig själv med all rädsla jag känner inför vissa situationer jag inte borde känna rädsla inför. Jag har varit så osäker och rädd, nästan som om jag skämts och förminskat mig själv. Jag tror att jag har tagit åt mig av vad vissa personer sagt om mig och förmedlat till mig - till den grad att jag på riktigt trott på det själv.
För några månader sedan har jag ändrat mitt tankesätt. Jag är inte rädd längre. Jag skäms inte. Min åsikt är också viktig. Jag är inte ute och cyklar. Och för det vill jag främst tacka min familj. Jag har verkligen deras fulla stöd. Och jag kan verkligen känna det. Jag har aldrig känt detta så starkt som nu och det ger mig sådan kraft.
Sedan har jag människor jag kommit i kontakt med, som jag inte känner, som finns vid min sida. Jag är så oerhört tacksam ❤
Det här året är vårt år, året då all skit läggs bakom oss. Det kommer inte bli mer än detta år, inte en dag längre. Och ni förstår inte hur härlig den känslan är. Oavsett vad som händer i livet så känner jag att det är något bra. Det kan inte bli något annat än bra, det finns ingen annan väg längre. Och jag tackar även mina anhöriga i himlen, jag vet att ni är med oss. Särskilt du farfar ❤