Marie Leonfrost

Jag brukar fundera på det uttrycket, är verkligen alla värd det bästa?

Jag säger alltid att alla människor är lika värda. Och är te x jag värd det bästa säger jag med andra ord att just du också är det, eftersom jag anser oss lika värda. Säger jag att Lisa är värd det bästa säger jag med andra ord att du också är det. Ja, ni fattar poängen.

 

Alla människor behöver vi olika saker här i livet, eller alla behöver vi likadana saker. Det vi behöver är olika mängder av vardera sak för varje individ, det är där det skiljer sig. En del behöver te x mer kärlek medan andra behöver mer glädje, en del behöver tillföra lite mer sorg för att växa som människa och bli en balanserad person. För alla känslor behöver vi, det är våra grundkänslor och vi kommer aldrig att slippa ifrån dem - hur än vi försöker. Däremot måste vi lära oss hur vi ska hantera dem för att må så bra som möjligt och ta oss igenom de som upplevs mer jobbiga. Men du behöver må dåligt för att kunna må bra.

 

Tro mig, inte ens människor som gjort mig illa anser jag förtjänar något dåligt. Det enda jag tänker om dem är; "undra vad den personen kommer få för "smäll" senare." Varje gång jag gråtit över något som drabbat mig (inte något jag ställt till med själv) så "tröstar" jag mig med att de kommer känna likadant senare i sitt liv och då kanske, bara kanske, kommer de att minnas att de utsatt andra för precis samma sak. Och vad händer då? Jo, man växer som människa.

Jag har suttit i den båten i många, många år och det händer fortfarande att jag blir ledsen över något som hänt för att sedan minnas att jag utsatt andra för samma smärta. Då blev det plötsligt inte lika synd om en och tårarna sinar mer och mer med tiden. Men visst känns det förjävligt ändå. Det är inte kul att bli sårad. Men man lär sig, och det är det viktiga. Misstag kan vi alla göra.

 

Anser jag mig ha blivit orättvist behandlad, som faktiskt hänt nu nyligen så är det jag önskar dem, att något händer i deras liv så att de "vaknar upp" och förstår innebörden av vad de faktiskt gör så att de då slutar att behandla andra människor på sådant sätt. Jag önskar dem tillväxt, att de finner sig själva och börjar må bättre. Jag önskar att de växer som människor och blir den bästa de kan vara, för deras och sin omgivnings skull. Jag lägger alltså inte fokus på att önska dem något dåligt, utan jag väljer att önska dem lärdomen de kan få ut av det "dåliga". Vilket gör mig till en mycket mer lycklig och harmonisk människa än vad jag annars skulle ha varit. Ingen blir glad av att se andra lida, så länge du inte lider av en psykologisk störning.

 

Jag kanske inte alltid minns vad du gjort eller sagt, men jag glömmer aldrig hur jag kände mig inför dig.

 

Det brukar ofta bli diskussioner om vem som gjort vad, vem som sagt si eller så, vem som började osv. Det spelar ingen roll vem som börjar. Det ger dig ingen rätt att slå eller liknande för det. Ibland kan det dock vara jäkligt tungt att visa sig som den större och gå därifrån, och man stannar istället kvar och käftas el dyl. 

 

Om jag kastar en sten på dig, så kan du inte använda det som ursäkt för att du ska få kasta en sten tillbaka. Det rättfärdigar ingenting. Om jag nu skulle kasta en sten på dig så säger det bara att jag inte kommit så jäkla långt och att jag förmodligen inte mår så jäkla bra i mig själv. Det säger inte att du ska kasta en sten tillbaka. Jag valde att kasta en sten. Och du väljer om du vill kasta en sten tillbaka eller om du vill gå. Det är inte jag som väljer att du ska kasta en sten tillbaka, ej heller att du ska gå eller att du klättrar upp i ett träd eller hoppar i vatten eller att du petar dig i näsan. Du gör dina egna val. Visst skulle det givetvis kännas provocerande för många av oss ifall någon kastar en sten på oss, men det ger oss ingen rätt att bete oss likadant eller göra något ännu värre. Då kanske man tänker; "men ska hon bara få gå igenom livet och bete sig hur som helst och vi bara ska stå o ta emot?" Nej det ska ni inte. Ni ska gå, lämna människan, inte ta in denne i erat liv, ta avstånd, vad som är möjligt i den relation ni nu må ha till varandra. Tro mig, denna människa kommer stöta på samma typ av människor som denne själv. Eller är du av samma typ så lär du välja att stanna kvar och ha eran pajkastning till en av er kommer dra vidare. Naturen kommer ha sin gång, som alltid. Och hon kommer växa, till slut. Ha tålamod.

 

Det är mänskligt, ingen är perfekt och ingen beter sig "perfekt" hela tiden för den delen heller. Alla människor kan tappa kontrollen över sina känslor ibland hur tränad du än må vara i detta. Vi har olika trigger punkter villket gör att vi har lättare att tappa kontrollen vid vissa situationer än andra situationer. Därför behöver vi träna, träna och åter träna. Huvudsaken man försöker och strävar efter att leva så sunt och riktigt som möjligt så blir det förmodligen så till slut att du i 99 av 100 fall väljer att gå än att utöva pajkastning med någon som inte kommit lika långt i sin tillväxt som du. I ett sådant läge väljer du lycka. Du väljer bort drama, du väljer bort ilska och sorg, frustration och besvikelse, ja alla dessa känslor som uppstår vid bråk.

Att prata och diskutera är däremot givande och betyder inte att man måste tycka likadant, inte heller är målet att ni i slutändan ska komma fram till att tycka och tänka likadant om saken ni diskuterat. Det viktiga är att ni är överens om det ni kommer fram till även om det innebär att ni är överens om att inte vara överens.