Karma
När jag och min man busar och jag ger mina supernyp som han hatar så brukar det kort därefter typ hugga till i revbenen på mig själv, så vi brukar skämta om att jag vet vad som händer om jag "är dum" mot honom. 😂
Jag brukar sällan vara illvillig, däremot vet jag att jag gjort en hel del som sårat andra. Dock har mitt fokus inte legat på att skada dem utan mer av egoistiska skäl där jag oftast kanske varit likgiltig inför att andra tar skada av mina handlingar. Det gör väl kanske inte att man undkommer karman utan min karma blir nog snarare att jag själv råkar ut för människor som gör precis samma sak. De gör saker som sårar en utan att deras huvudfokus är att jag ska ta skada. Deras fokus ligger mer på det de får ut av själva handlingen och att jag såras är mer ovidkommande.
Så jag tror på att vi ofta får det vi ger till andra. Dock står jag ibland frågande, och man känner ibland att man vill hjälpa karma lite på traven. Men så andas man och kommer fram till att man är bättre än så och sitter snällt och tålmodigt och väntar på att de ska fuckas upp.
Nu när jag tänker tillbaka på mitt liv så känns det som ett annat liv, som att det inte ens är mig det handlar om. Det känns så långt borta på något sätt. Men åren går och man förändras med tiden såklart så det är ju inte kanske så konstigt. Jag brukar ofta säga att jag hade aldrig varit den jag är idag om jag tagit bort delar ur mitt liv. Förvisso kanske jag hade varit annorlunda på ett bättre vis - det vet jag ju faktiskt inte. Men jag försöker se det positiva det fört med sig och som jag kan omvandla och använda nu när jag uppfostrar en egen liten människa, som för övrigt börjar vara ganska stor.