Känslomässig närhet
Att vara rädd att förlora någon man tycker oerhört mycket om, är förmodligen självklart. Det finns två personer utöver min biologiska kärnfamilj som jag oroar mig över att förlora. Utan dessa två personer vore mitt liv otänkbart att leva. Det må verka bra, att stå någon så nära att man kan beröras ända in i själen. Men det är jobbigt också. Sjukt jobbigt.
Dessa två personer glädjs jag med i deras framgång och sörjer med dem i deras motgång. Jag berörs på ett djupt plan av deras livsval. Som tur är, är dessa personer kloka och lojala, människor jag kan lita på. Jag oroar mig inte över att de på något sätt skulle vara självdestruktiva då jag vet att de val de gör anser dom är det bästa just där och då. De kan känna empati och hjälpa människor i deras omgivning, utan att för den skull ha inslag av altruism. Vilket är otroligt viktigt för att hålla en hälsosam själ i trim.
Personligen ser jag upp till dessa underbara, starka individer och en av dem har varit, och fortfarande är, min förebild sedan barnsben. Hon är allt jag skulle vilja vara. I mitt ibland rätt så röriga liv har hon varit min stabilitet, min trygghet, den trogne och lojala. När känslor som jag har svårt att hantera dyker upp, så tänker jag; "Hur skulle Mia tänka och agera?" Därefter försöker jag ändra mitt tankesätt och hantera livet på det sätt jag ser att hon kan göra. Vilket också får mig att må så himla mycket bättre.
Mia, har jag aldrig sårat och kommer heller aldrig någonsin göra besviken. Hon är den vackraste varelsen som vandrar och kommer ha vandrat på denna jord.