Marie Leonfrost

Många människor undrar över varför en del personer har svårt att ta sig ur destruktiva relationer där man blir utsatt för olika former av övergrepp, såväl psykiska, sexuella som fysiska. Det finns flera saker som binder en till en våldsutövare.

 

Kvinnan kan uppleva att hon i någon bemärkelse har ansvar för mannens våld. Hon kan tänka att det är henne det är fel på. Hon kan på grund av religiösa skäl känna skuld över att skilja sig.

 

"Hoppet är det sista som lämnar människan". Ofta kan de som brukar våld använda sig av olika fraser där de lovar dyrt och heligt att de aldrig ska göra dig illa igen. Och du tror på det. Du kan leva på hoppet om att det ska förändras.

 

Många kvinnor säger sig hata sin man för det dem utsatt dem för. Hatet brukar framstå indirekt, förmodligen då känslan av hat kan vara mer tabubelagt och svårare att prata om i en nuvarande relation.

 

Att kvinnan känner medlidande med och tycker synd om mannen kan också vara en av anledningarna till att hon stannar kvar. Att det är synd om mannen är ett återkommande tema. Mannen kan ofta säga sig vara ledsen, sårad, känner ånger etc och kvinnan kan då tycka synd om honom och därmed stanna kvar. 

 

Kvinnan tycks uppleva sig beroende av mannen, att mannen är beroende av henne. Att de i någon bemärkelse "har varandras liv i sina händer." Vardera parter kan se varandra som "den enda" verkliga de har. En kvinna beskriver det; "Jag blev beroende av han som misshandlade mig, det är som ett missbruk. Jag har abstinens ifrån honom."

Många kvinnor brukar ofta uttrycka sig "Jag hade ingen annan." Detta återfinns främst hos kvinnor vars nätverk redan från början varit svagt, eller då mannens försök att isolera henne lyckats.

 

Kvinnan identiferar sig med mannen och i förlängningen internaliserar mannens tolkning av verkligheten. Kvinnan tar i mindre eller större utsträckning över mannens verklighetsuppfattning. Internaliseringen medför och kännetecknas av att kvinnan ifrågasätter sig själv och sin egen verklighetsuppfattning. Något som kan kvarstå även efter hon lämnat honom. En kvinna säger; "Han hade ju intalat mig att ingen kommer tro på det jag säger, att det jag känner är helt fel, det stämmer inte med verkligheten. Så man ifrågasatte ju sig själv, är det verkligen så här han har gjort. Är det verkligen så att han hotat oss till livet eller är det något jag hörde i mig själv fastän han inte sagt det. Och det där kan jag ju tänka på än idag." Internalisering kan medföra att man inte längre vet vad man själv tycker eller vad ens egna värderingar är.

 

Något jag själv inte vetat är att det snarare är regel än tillfällighet, att de flesta kvinnor anser sig aldrig har älskat någon så mycket som de älskar sin man. Även efter det tagit slut kan dessa män förklaras av kvinnorna som "deras stora kärlek" och de tror att de aldrig kommer att finna den kärleken igen med någon annan.

 

 

Att göra motstånd innebär att man kanske slår tillbaka, skriker, ifrågasätter.

Anpassning innebär att man gör aktiva handlingar anpassade efter sin våldsutövare. Om jag vet med mig att min sambo alltid slår mig på fyllan kanske jag skapar ett beteende där jag blir otroligt medgörlig och gosig i hopp om att inte bli slagen när jag vet att han ska dricka alkohol. Jag kanske tar på mig en långarmad tröja för att dölja blåmärken.

 

Många av oss tänker att om man gör motstånd så är man inte misshandlad. En misshandlad kvinna är tyst och tillbaka dragen. En kvinna säger; "Jag ifrågasatte ju allting han gjorde, ibland kunde jag även skrika till honom. Men jag visste ju liksom hur långt jag kunde gå. Hade jag gått över den gränsen hade jag kanske varit död idag. Men jag gör ju motstånd, jag är inte misshandlad, vi bråkar bara. Jag är så pass stark psykiskt så han skulle inte kunna knäcka mig." Om en kvinna tänker på detta sätt, förnekar att hon faktiskt blir misshandlad fysiskt och psykiskt så har hon svårare att se att det finns något problem. Och finns det inget problem behöver man heller inte göra något åt det och lämna relationen. Men du kan alltså brytas ned trots att du gör motstånd.

Våldet som kan pågå i hemmet är ofta mycket starkt och om du tar upp kring våldet med henne, så är det ofta hon kan ingå i stark försvarsställning. Hon kan till och med försvara våldsutövaren. De är så hårt sammansvetsade.