Påverkan av vår omgivning
Jag har funderat mycket över människor som ständigt får höra att de är knäppa, misslyckade eller värdelösa. Eller ständigt, men upprepade gånger under sitt liv. Om vi tar till exempel sina föräldrar - de ska ju vara dina stöttepelare genom livet, de som guidar dig ut i livet. Om du får höra av dem upprepade gånger att du inte duger, hur blir du som människa då? Hur ser du på omvärlden? Hur känner du dig? Vad för typer av relationer omger du dig med?
En del kan säkert få ett slags driv för att "bevisa" för sina föräldrar att man visst duger, de försöker med andra ord ständigt vinna sina föräldrars gillande. Att behöva någon annans gillande är liktydligt med att säga; din syn på mig är viktigare, än min egen syn på mig själv. Och sorgligt nog kan man gå så jäkla långt för att få detta gillande.
Skulle du mot förmodan ha en bra självkänsla skulle du inte känna att deras syn är viktigare än din egen, men det är naturligt att bli sårad.
Det är inte en självklarhet, men det är absolut mycket vanligt att man mår dåligt ifall man får höra att man är värdelös i olika formuleringar, särskilt om de kommer från människor Du bryr dig om.
Om du får uppleva dessa kränkningar från just dina föräldrar kan det vara svårt att "slå sig lös" och stå upp emot dem utan att själen tar för mycket stryk. Samtidigt är det det absolut bästa du kan göra, för din egen skull. Om det kommer kränkningar från människor du inte känner så bra kan det vara lättare att slå ifrån sig, eftersom du vet att de inte känner dig särskilt väl. Samtidigt kan du ju undra hur människor som knappt känner dig kan tycka så illa om dig. Hur människor behandlar dig säger mer om dem än vad det gör om dig. Och så är det, alla gånger.
Om en människa mår dåligt brukar man vara som en svamp, med det menar jag att man suger åt sig allt från sin omgivning, och så skapar du en självbild utifrån vad andra tycker om dig. Om människor omkring dig anser att du är schysst och kompetent är detta vanligt att du själv anger som dina starka sidor. Får du istället höra att du är dålig som människa på olika sätt, så är det den bilden du skapar om dig själv. Och som jag nämnt förr så skapar du med dina tankar, känslor. Vad du tänker, känner du. Tänker du positiva tankar blir du oftare glad. Ser du på omvärlden mycket negativt är du ofta mer nedstämd.
Men självkänslan påverkar alltså dina tankar, om du inte vet hur du ska bygga upp din självkänsla kan du börja med dina tankar. Börja tänk positivt, gör inte andras åsikter om dig till Din sanning. Bestäm själv vem du vill vara, sätt upp mål, meditera, lyssna på din kropp, gör sådant som känns bra för dig, stå upp för dig själv - hur knäpp du än anses vara. (Att stå upp för sig själv betyder inte att du måste skrika åt människor som inte tycker som du, det räcker med att poängtera; det här är min uppfattning.)
Det är ofta svårt att stå upp mot människor som på olika sätt sårar en, oavsett din relation till dem. Vi är ett flockdjur, vi påverkas av vår omgivning. Det är naturligt. En annan möjlighet är ju att omge dig med människor som tycker om dig för den du är. Det låter ju rätt simpelt, men hur lätt är det att byta omgivning? Och hur lätt är det att stå emot sin nuvarande omgivnings åsikter? Det är inte två lätta alternativ.