Mardrömmar
Mardrömmar måste vara ett riktigt jobbigt påfund. Det förstör en hel natts sömn. När man inte VET (finns endast teorier o dyl) vad exakt drömmar över huvud taget beror på så är det svårt att trösta sig med att de är till någon hjälp. Jag tror att drömmar är sitt undermedvetna och att man genom dessa försöker bli medveten. Enkelt förklarat.
Från tonåren till för några år sedan var mardrömmar mer regel än undantag. De blev så pass vanliga att jag vande mig, jag mådde knappt dåligt när jag vakna längre - eller så hade jag bara blivit bedövad. Jag har ofta drömt hur manliga bilder förföljt, skadat och torterat mig och andra. Jag har fått se människor fått utstuckna ögon och uppsprättade kroppar. Det är inte ett fåtal gånger, det var i princip VARJE natt. Jag var alltid sjöblöt i svett när jag vaknade, konstant trött på dagarna och allmänt nere. Vilket givetvis inte gjorde att drömmarna blev bättre. De få gånger (handlar om max fem ggr/år jag inte varit kallsvettig o full i ångest när jag vaknat) jag drömt en någorlunda trevlig dröm var jag otroligt lättad.
Sedan jag träffade min man minskade dessa typer av drömmar om tortyr och död. Förföljelsen, misshandeln och maktlösheten har dock fortsatt kontinuerligt.
Nu sedan några veckor tillbaka har dessa drömmar om tortyren kommit tillbaka. Och jag måste säga att jag upplever dessa otroligt jobbiga. Helst vill jag att de försvinner men jag kommer på mig själv med tankar som; "kan det inte bara ha gått en tid nu så jag vant mig så jag kan somna om fort efter jag vaknat?!" För de håller mig vaken, som nu. Och dygnsrytmen blir drabbad.
Jag har börjat bli fruktansvärt less på att må dåligt. Jag är så jävla, jävla less. Jag vill som inte känna mina känslor längre, jag är så trött på känslor. Jag förstår inte meningen med att plågas år ut och in. Jag vill få ett jäkla slut! Jag försöker välja glädje, värme, kärlek och förståelse. Bitterheten inom mig växer och det är tungt att mot denna ändå stå upp och säga; "nej marie, du är inte värdelös, du är bra och kompetent. Du är värd att älskas och det du känner är inte fel. Du har Din sanning. Låt inte andras åsikter om dig eller dina val påverka dig, de känner inte dig tillräckligt eller över huvudtaget". Jag tror att det föds mer positiva tankar och känslor ifall man väljer att fokusera på det positiva i livet. Jag försöker därför välja bort det tunga och trösta mig med att någon gång måste det ta slut, kämpa ett tag till. Rättvisan och kärleken segrar. Karma finns. Andas.