Vad är ?
Föreställ dig att du går längs trottoaren, i din ena hand håller du en påse med mat i som du precis har handlat. Du möter några personer som ger några halvhjärtade försök till ett leende som någon form av vänlig hälsning. Bilarna kör på led i båda riktningarna på de intilliggande vägarna och dina tankar hörs knappt i ditt huvud när en lastbil kör förbi.
"Undra om lasagnen jag gjorde igår fortfarande går att ät...." du avbryts när du plötsligt ser en bil väja upp mot trottoaren några meter ifrån dig, i riktning mot dig. Du hinner uppfatta att du kommer bli överkörd och du hinner inte ens fly så du bara drar ihop dig i ett krampaktigt tag och blundar. Du blir alldeles kallsvettig och pulsen är uppe i oändliga tal. Du dör nu, tänker du.
Men så småningom tystnar ljudet från bilen och du vågar titta upp igen, pulsen går ner en aning och du märker att du är oskadd. Bilen syns inte till och märkligt nog verkar hela din omgivning oberörd av situationen. De undrar däremot hur du mår efter att ha sett hela din kropp drabbas av panik.
Du samlar dig och går vidare. På vägen hem hör du en bil tuta alldeles bakom dig och du vänder dig om, för att några meter framför dig inse att en okänd man riktar en pistol emot dig. Du inser att du i det läget inte kan fly och du drabbas av panik, i ett krampliknande tillstånd där varje nanosekund känns som en evighet. Du kallsvettas så häftigt och andningen stannar upp eller så börjar du hyperventilera. Nu dör du, tänker du och blundar. Dödsångesten infinner sig i varenda millimeter av din kropp.
Tänk dig att detta skulle hända dig varje dag, i alla möjliga olika situationer, där du i något ögonblick tror att du ska dö. Ibland flera ggr per dag. Det skulle ju vara fruktansvärt, och du skulle förmodligen inte våga dig ut genom ytterdörren till slut? Det är ju fullt rimligt ändå, eller hur? För ingen vill väl känna dödsångest varje dag?
Det är det närmsta som går att jämföra med panikångest, för att de som inte lever med det ska få en inblick i hur det känns. Med panikångest hallucinerar man dock inte om olyckor eller situationer. Känslan kommer bara från "klar himmel", och i helt vanliga situationer, även i hemmet. Du kan sitta i en soffa, eller vara ute på promenad när du plötsligt får den där dödsångesten, det känns som att du ska dö. På riktigt. Människor, som inte sett dig ha en panikattack förut blir rädd och orolig, ibland kontaktar de även 112. Ibland kanske du själv ringer. Det känns så verkligt, som om du precis sett en bil vara påväg att köra över dig. Samma panik uppstår i kroppen, fast utan synes anledning.
Det är panikångest, i sitt esse.
Sammanfattningsvis så ville jag hitta en förklaringsmodell för er som inte upplevt den här typen av panikångest. Grejen är kortfattat att du ska förstå att det är fruktansvärt obehagligt att inse att du kommer bli överkörd eller skjuten och dö, och de med panikångest upplever samma känslor fast i helt vanliga, ofarliga situationer.