Marie Leonfrost

Det finns flera saker som kan hålla mig vaken och det är om jag ser fram emot något lite extra, rädslor men framför allt, och det upptar ca 80 procent av alla vakna nätter, är det mina egna misstag jag gjort. Det kan vara några olämpliga saker jag sagt eller gjort, en händelse på fyllan eller något som hände när jag var 5 eller 15 år. Det kan få mig att vrida på mig, bara just av sån stark ånger eller ångest. Det finns många saker jag gjort där jag riktigt skäms, och i de allra flesta fall har alkohol varit inblandat. Varför blir man så dum i huvudet?

Jag menar inte att skylla på alkoholen. Jag har ofta känt så som jag sagt eller gjort, men det är inte alltid lämpligt att säga eller göra som man känner. Ibland är det bäst om det förblir en tanke eller känsla och inte en handling eller ord.

Ibland har man sagt eller gjort saker man undrar hur tusan det ens kunde ske, då man annars inte skulle få för sig något sådant nykter. Men sen finns det såklart många situationer alkoholen inte varit inblandad, där det faktiskt inte riktigt gått som man tänkt sig.

Det är så sjukt, när jag har svårt att sova kan jag mitt i allt minnas ett bråk exempelvis, vad jag sa och gjorde, och jag vrider på mig. Usch vad jag skäms. Och det är så jobbigt att man inte kan göra det ogjort.

Jag har extremt, om inte nästintill omöjligt, svårt att förlåta mig själv. Jag har mer förståelse för andra än vad jag har mot mig själv.

Jag är fruktansvärt hård mot mig själv och bannar mig över det mesta och ibland bara de mest simpla saker som ett meddelande.

Som "tur är" hjälper ju otroligt många till att banna mig över mina misstag och snedsteg, så jag glömmer dem inte heller i första taget.

Det har till och med gått så långt att jag brukar tänka när någon annan tabbat sig; hade jag gjort det där hade halva världen vetat om det och jag hade blivit hatad. Men eftersom det inte var jag som gjorde det upplevs det inte som en big deal.

Det har lärt mig att det helt enkelt inte handlar om vad jag gör. Jag är inte mer eller mindre människa än någon annan, men mina misstag och snedsteg "syns" mer än många andras. Lite som att man är "under lupp". 

Det finns många som både gör och har gjort värre, elakare, svinigare handlingar men som kanske inte är lika roliga att prata om. Typ. Vissa människor är roligare att prata om. Man får se det så istället, man är rolig ;) ehe.

Nä men det är synd att man inte dömer handlingar istället för personer, då hade det kanske blivit lite mer jämnt ;)