Förlorad i sig själv
De drömmar jag haft som liten började återigen ta form inom mig, och det fanns dagar jag spelade sims och drömde mig in i spelet. I sims bygger och inreder man sitt hus, skapar en karaktär genom att ge den ett utseende genom kroppsform, frisyr, ögonfärg, egenskaper osv. Man kan skapa sin man eller framtida man samt hur många barn man har osv.
I mitt sims har jag byggt en "gubbe" som föreställer mig själv, jag har skapat en karaktär som liknar min man, ett barn som liknar mitt samt två hästar och en katt.
Vårt hus har 3 våningar, och vi har en utomhuspool samt relaxavdelning. Jag har en del av huset som jag använder för tatuering samt övrigt konstskapande. Vi har ett dubbelgarage samt en matsal med stort bord. En träkoja vid sidan av huset som man kan leka i och ett mindre ridhus med ett stall på 6 boxar.
I spelet har jag återskapat de drömmar jag har om det verkliga livet, vilket också får mig att se vad jag strävar mot.
Under de senaste åren har jag haft tid att ta itu med de verkliga problemen i mitt liv. Det har absolut inte varit en dans på rosor, och livet är väl aldrig helt problemfritt. Men efter att ha dragit på sig det ena problemet efter det andra så blir ryggsäcken till slut för tung. Man måste bearbeta det och släppa ut det. För att kunna göra det krävs att man inte drar på sig nya problem. Det är viktigt att stanna upp och bara andas ibland, och se ifall själen hänger med i svängarna. Först då, kan man börja ta tag i det som behövs.
Det sista som behövdes för att jag skulle kunna fortsätta min bearbetning var att flytta 90 mil. Pga att jag bröt lårbenet på mitten fördröjdes dock mycket, men här väntar ett helt annat liv än jag varit van vid. Jag både ser och känner det, och jag känner att det finns mer att vänta. Jag visste innan vi flyttade att detta skulle föra mig framåt och den känslan håller fortfarande i sig trots att vi bott här 4 månader. Jag känner att det går framåt, att jag helar.