Dina åsikter ändras inte efter humör
Jag minns när jag var yngre, då sa man saker man kanske inte alltid menade. Och det blev ju helt galet. Jag minns även när jag försökte bryta mönstret och trots att jag var arg, försöka säga vad jag egentligen tycker. Mitt tycke ändras inte efter humör fastän det ibland kan kännas som om man hatar en människa mer än allt annat just för stunden. Det går över och då får man äta upp sina ord man sagt i stridens hetta.
Det var väldigt tungt i sådana situationer man brukade skrika; "dra åt helvete, jag hatar dig" för att istället säga, "det gör ont, jag tycker om dig, jag är inte arg, jag är ledsen." eller vad jag nu egentligen kände.
En sådan förändring sker ju knappast på en dag eller två.
Idag är det mycket sällan det kommer ut grodor ur min mun som jag inte kan hålla med om när jag sedan lugnat ned mig. Det händer, men det är sällan som jag säger saker jag inte menar eller kan stå för i vilken sinnesstämning jag än befinner mig i.
Idag har jag även lärt mig att, när något får mig riktigt förbannad så försöker jag att bita ihop och inte kasta ur mig allt jag för stunden skulle vilja. Istället väntar jag tills jag gråtit (vilket jag gör 9 av 10 gånger efter jag blivit arg) med att säga något över huvud taget. För jag vet att därför jag blir arg, är när jag blir sårad, kränkt eller att människor kommer med falska påståenden och man blir frustrerad.
Man vinner absolut ingenting på att kasta ur sig saker man inte menar. Det enda man får ut av det är att föra över sin egen frustration över att man inte kan uttrycka sina verkliga känslor, och även att människan man kastar ut allting till ibland blir sårad.
Självklart kan man efteråt be om ursäkt (och tro mig, det har jag gjort många gånger i mina dagar), men när en människa gjort samma sak om och om och om igen, så tappar ordet "förlåt" betydelse. Folk tror inte längre på att man faktiskt är ledsen, och man kan nästan uppfatta dem som elaka människor.