Hur kunde det bli såhär?
För några år sedan började jag skriva på fortsättningen av min självbiografi 2007 och framåt. Det stannade av, men nu har jag kommit igång igen.
I min första bok skrev jag först ned sådant jag upplevt jobbigt mellan 1989 och 2006. Jag utökade sedan med roliga minnen för att avsluta med att lägga till alla sorters minnen jag hade. Det blev över hundra datorskrivna a4 papper.
Detta finns tyvärr inte kvar.
Efter jag skrivit ned allt detta så kan jag säga att det inte finns något förflutet från denna tid som hemsöker mig. Jag minns givetvis vissa händelser, jag minns hur jag känt osv men jag påverkas inte av det idag helt enkelt. Jag tror att jag bearbetade det så jäkla grundligt när jag skrev att det helat mig.
Nu vill jag göra likadant om allt från 2007, dvs när jag var 18 år fram tills nu.
Jag har många saker som behöver bearbetas, och jag tar hjälp av mina dagböcker, utredningar, anhöriga, journaler och övrig dokumentation. Att skriva så grundligt om händelser ur ens liv, väcker mycket känslor. Jag går verkligen in i det och försöker minnas vart vi var, om det var mörkt ute, snöade eller regna det? Sol? Vad hade jag på mig? Vad sa jag? Tänkte? Vad hände? Lukter? Känslor? Osv.. allt för att det ska bli så levande som möjligt. Där är dagböckerna till en fruktansvärt stor hjälp. Jag skriver ofta kort om saker men de hjälper mig att minnas, framför allt för att hålla allt i tidsordning.
Sen jag återupptog skrivandet har ångesten ökat, det bokstavligt tär på mig. Men jag behöver det just nu. Jag behöver få ur mig mina upplevelser och känslor. Det funkade sist så jag hoppas det kommer funka liknande igen.
Boken kommer jag att ha hemma samt låta några anhöriga läsa. Det är så planen ser ut nu.
Hur kunde det bli såhär? Är titeln. Titeln grundar jag på en fras jag i perioder ofta ställer mig själv. Därför har jag valt den nu. En mer lättsam titel än min förra; "kärleken är inte vacker".