Enough is enough
Nu ska mina regler börja gälla för vad jag tolererar och inte. På hur jag vill ha det och vad jag har för förväntningar av människor omkring mig. Jag kan inte göra om andra. Jag kan bara sätta gränser för vad jag accepterar, och på hur jag är mot andra. Och jag behandlar andra såsom jag vill bli behandlad. Ibland gör vi såklart misstag men det gör vi alla. Jag pratar om mönster, hur vi är rent generellt. Jag värderar rättvisa, jag ska varken ha mer eller mindre. Det ska vara lika utifrån de omständigheter som råder. Jag är empatisk och förstående till andra människors åsikter och känslor. Jag delar med mig, jag är beredd att kompromissa. Jag har även dåliga sidor, men som tyvärr mest upplevs av mina allra närmsta.
Man far rent av illa om man inte är tydlig med sina gränser för hur människor behandlar en. Och när fan är det nog liksom? Skulle jag bete mig som en röv, vara orättvis, kall eller rent av elak så hoppas jag att människor tar avstånd från mig och sätter en gräns. Ingen ska utsättas för något som sårar en. Man måste stå upp för sig själv. Men samtidigt måste man såklart välja vilka strider man är beredd att ta. När det negativa väger över och du mår dåligt är det förmodligen dax att sätta ned foten och ta en strid.
Men för att inte riskera att hamna i situationer som kan skada dig så måste man vara väldigt tydlig med vad som gäller för att det inte ska kunna misstolkas. På så sätt låter man inte"fel" människor komma en för nära, då hinner man inte bli sårad eller orättvist behandlad.
Normalt har väl människor redan satt sina gränser och skyddar sig själv rätt så bra. Men vi är tyvärr många som inte kommit dit ännu eller som behöver lära sig det. Men det är ju bra att det aldrig, någonsin, är en sekund försent att sätta gränser.