Dr.Phil sa en gång till ett par där mannen var sjukligt svartsjuk; "att vara svartsjuk är jobbigt för er båda. du kommer aldrig att sluta vara svartsjuk vad än hon skulle göra för att 'bevisa' sin kärlek för dig. okej, ni sitter där när ni är 70 år och så säger du, nej men hon var ju inte otrogen i alla fall. Nu har jag ju oroat mig i onödan för att det efter 40 år visat sig att hon faktiskt inte skulle vara otrogen. eller om hon har varit otrogen så kommer du säga, vad var det jag sa?! Vad än det blir så spelar det ingen roll hur mycket du än känner svartsjuka, för något av det kommer ju att hända. Det är du som måste förändra dig, inte hon. Och skulle du ha en orsak till att vara svartsjuk så borde ni inte ens vara tillsammans." Jag kommer aldrig att glömma detta då jag så ofta levt i svartsjuka förhållanden. När jag var yngre var jag sjukligt svartsjuk för att sedan när jag blev runt 18-19 förändras. Jag insåg att det faktiskt inte hjälpte att gå runt och vara svartsjuk. Inte var de mindre otrogna för det, det förstörde snarare förhållanden. Svartsjuka tar död på relationer. Ibland har svartsjukan varit befogad och det jag då skulle ha gjort var att lämna relationen istället för att stanna kvar och tjafsa. Det är lätt att vara efterklok.