Marie Leonfrost

Personlighetsstörning är en samlingsbeteckning för grupp psykiatriska diagnoser för vuxna, vilka gemensamt kännetecknas av problem med utvecklingen av personligheten, i synnerhet jagfunktionerna. Störningarna är varaktiga, och inverkar negativt på personens vardag. Barn diagnosticeras inte med någon av diagnoserna. Störningarna yttrar sig i problem med tankeinnehåll, känsloliv, sociala relationer, och impulskontroll.

En personlighetsstörning har ett komplext mönster av olika förstärkta personlighetsdrag vilka är integrerade i personligheten och vilka inte uppträder situationsberoende. Accentuerade personlighetsdrag är till skillnad från personlighetsstörningar en diagnos inom normalpsykologin. Personlighetsstörning räknas däremot som en psykisk störning.

Personlighetsstörningar i olika svårighetsgrader har en prevales på omkring var tionde vuxen person. De flesta av dessa lever vanliga liv.

Medan en personlighetsförändring uppkommer oberoende av personlighetsutvecklingen och som regel till följd av extrem stress, droger eller en sjukdom, uppkommer personlighetsstörningar under uppväxten för att sedan vara ett faktum någon gång under vuxen ålder. Uttrycken för personlighetsstörningarna är inflexibla, och utgörs av antingen en extrem eller en mycket iögonfallande personlig avvikelse från den kulturella normen. Avvikelserna kan gälla sättet att tänka, känna, reagera och uppfatta, och i synnerhet uttryckas i relationen med andra människor.

En personlighetsstörning är varaktig och svår att behandla. Orsaken till detta är att den beror på utvecklingen av personligheten, vilket är svårt att reparera. Psykosociala orsaker ligger i stor utsträckning bakom den störda utvecklingen, och kan bero på kärlekslösa familjerelationer och anknytningsproblem. Det förekommer ofta psykiska störningar i familjen, varför det brukar antas att det också kan finnas genetiska orsaker. Ibland kan personlighetsstörningen uppkomma först senare i vuxen ålder, medan betingelserna för den legat latenta innan dess.

Diagnoserna på personlighetsstörningarna ingrupperas i kluster, för att visa på deras likheter. Bortsett från organisk personlighetsstörning, så räknas inte en störning hit om den beror på en annan kroppslig eller psykisk sjukdom. Dock kan det ibland finnas samsjuklighet med andra psykiatriska diagnoser. ICD-10 ställer sex allmänna krav för att en personlighet ska kallas störd:

1. Attityden och beteendet är märkbart disharmoniskt och påverkar flera psykiska funktioner.
2. Beteendemönstret är varaktigt eller långvarigt, och inte en följd av annan psykisk ohälsa.
3. Beteendemönstret orsakar anpassningssvårigheter till en rad situationer.
4. Beteendemönstret började under barndomen.
5. Störningen leder till avsevärda svårigheter i livet (eller kommer att göra det).
6. Störningen skapar ofta, men inte nödvändigtvis alltid, avsevärda problem i livsföringen.