Återkommande drömmar
Det finns en period i mitt liv som återkommer till mig fortfarande. Jag drömmer om det flera gånger i veckan. Jag brukar ha koll på vad drömmar vill säga mig, om det är obearbetade händelser, något om min nuvarande livssituation eller om det möjligtvis är något jag försöker trycka undan. Jag vet helt ärligt inte vad dessa drömmar försöker säga mig, jag kan inte tolka dem. Och det gör mig så jäkla frustrerad. Jag ber om att det ska sluta förfölja mig i mitt huvud, jag vill inte ha dem - främst för att jag inte förstår varför jag har dem.
Drömmarna är för det mesta "bra". Det är lite komplicerat att förklara, jag menar bara att de inte är så hemska - det är inte blod och död det handlar om.
Jag försöker att släppa, jag brukar inte ens vilja prata om dessa drömmar för att jag är rädd att ge eld till nya drömmar. Ibland, om man tänker mycket på något på dagarna kan de dyka upp på natten. Och jag vill som sagt inte det. Jag vill att de försvinner. För att de är jobbiga att drömma, jag blir förvirrad av dem.
Jag tänkte att om jag skriver om dem (jag vill inte ens skriva ned dem i min dagbok för att jag inte vill att de ska finnas, för i min dagbok kan jag ju skriva exakt vad det handlar om osv och jag vill inte att de orden ens ska finnas i min dagbok, så jobbiga är dem) så kanske jag kommer underfund med varför de finns och vad jag kan göra åt dem så att de släpper. Det brukar fungera så, det är bland annat därför denna sida fortfarande finns.
Något jag kommer att fundera på nu när jag skriver är att jag flera gånger nämnt hur jobbigt det är att ha dessa drömmar och att jag vill att de försvinner. Varför vill jag att de ska försvinna? Varför är dem så jobbiga? Skäms jag över den här perioden? Har jag inte bearbetat den? Säger den något om mina känslor idag?
Jag tror att man gör val i livet av en anledning, för att det finns någon mening med det. Jag tror liksom på ödet. Jag tror även att man gör val utifrån den erfarenhet och kunskap man har just då, även om det sen visar sig att det kanske inte var det mest kloka beslutet. Jag tror att det som händer i ens liv försöker lära en något, att det är en erfarenhet man behöver inför något som skall komma senare i livet. Jag har många händelser i mitt liv jag önskade inte fanns, men jag försöker tänka att det kommer komma till användning någon dag framöver. Det måste ju finnas en anledning till varför jag ska ha den erfarenheten, tänker jag.
Dock känns det så jäkla sjukt att jag sitter här idag, med drömmar flera gånger i veckan, om en period som var för så himla många år sedan. Det är väl mest det egentligen jag funderar på. Varför fortfarande? Är det ens rimligt? Kan man ens bearbeta en händelse så många år? Varför finns dem?
En sak kan vi i vart fall konstatera och det är att en del händelser sätter djupa spår, som jag pratade om i mitt förra inlägg.