Om DBT
Sedan augusti 2013 har jag påbörjat en ny behandlingsmetod som kallas för DBT (dialektisk beteende terapi). Och jag måste säga att den är riktigt, riktigt jävla bra. Det är något de allra flesta skulle behöva i sina liv för att få lättare att hantera vissa situationer och relationer.
Behandlingen går ut på att en gång i veckan (vid behov mer) gå till en samtalsterapeut, samt en gång i veckan gå på sk gruppmöten. Gruppmötena kan ses lite som en föreläsning kring olika saker, (man sitter inte och delar med sig av sina problem och söker stöd hos andra) utan man får tips och idéer på hur man ska hantera olika situationer som kan uppstå i livet.
Validering.
Validering betyder att göra giltigt, bekräfta, att validera betyder alltså att bekräfta sig själv och andra. Att validera behöver inte betyda att man håller med, eller att man tycker någonting är bra.
Om jag tar som exempel: Jag vill ta ledigt från mitt arbete för att jag vill gå på en konsert där min idol ska spela.
Om mina kollegor validerar mig så säger de något i stil med; Vad kul att du ska gå på konserten, jag vet att det där är riktigt roligt och viktigt för dig.
Det betyder inte att jag tycker om att personen är ledig eller att jag själv skulle ha tagit ledig för en sådan sak. Om jag skulle invalidera personen istället så skulle jag ha sagt något i stil med; Men hur kan du ta ledigt för det där? Det är ju löjligt. etc. Då dömer jag genom att påstå att det är löjligt, anklagar henne och försöker trycka på henne skuld genom att ifrågasätta hennes prioriteringar i livet.
Bara för att jag inte skulle göra som henne, så betyder det inte att det inte kan vara det bästa för henne.
Hur invaliderar man sig själv och andra?
Man gör det man kan för att minska säkerheten. (hotar, är våldsam i ord eller handling.)
Man ignorerar eller låtsas som att man inte bryr sig.
Man minimerar den andres eller egna känslor.
Man är kritisk eller dömande, sätter negativa stämplar på beteenden. (se exemplet ovan)
Man låter missförstånd vara outredda. (Jag visar mig alltså inte villig till att lösa en konflikt)
Man fokuserar på att ha helt rätt eller helt fel istället för att vara effektiv.
Man gör antaganden om andra eller sig själv som är dömande eller inte stämmer med fakta.
Man trappar upp konflikter.
Man försöker vinna en konflikt genom att vara fientlig eller att attackera.
Man bryr sig inte om den egna eller andras smärta och lidande.
Man försöker kontrollera andra eller sig själv istället för att validera.
Man använder sig av nedvärdering gentemot sig själv eller andra.
Man behandlar sig själv eller andra som skör. tex; (Ni som blir ledsna av denna uppgift behöver inte göra den nästa gång.) Då behandlas man som skör.
"Bara för att något är svårt för dig så betyder det inte att det är svårt för mig."
"Bara för att något är svårt för mig så betyder det inte att det är svårt för dig."
Om jag har tagit mig an en uppgift eller gjort någonting och så kommer det en människa och säger; "Jaha blev det inte bättre än så där?!" Så kan ju jag bli jätte ledsen då jag kanske har ansträngt mig jätte mycket för att lyckas med det jag gjort.
Folk har inte en aning om vad varje person brottas med och vilka ens svårigheter är.
Det kan liknas med ett isberg. Det som syns ovanför ytan är ofta väldigt lite i jämförelse med hela berget.
Du kanske tar dig upp ur sängen hur lätt som helst varenda morgon medan jag får kämpa i en halvtimme för att ens starta dagen.
Jag kanske kan resa hur mycket jag vill utan problem medan du får panik av att åka tunnelbana.
Jag kan aldrig säga till någon; ja men det där är ju lätt! Jo kanske för mig, men det betyder inte att det måste vara lätt för dig också.
Det var en i gruppen som fråga; men hur vet man vad som är bra eller dåligt?
Ja, det bestämmer du själv. Varje människa har olika saker som ingår i varje kategori. Vad som är bra för mig kanske inte är bra för dig.
Om jag cyklar 5 mil om dagen skulle jag kanske inte tycka att 3 km var något märkvärdigt. Medan du som kanske cyklar tre gånger per år är jätte stolt och nöjd över dig själv över att du cyklat 3 km.
Med denna dag märker jag att jag alltså är rätt så duktig på att validera i jämförelse med många i min omgivning. Jag försöker i 99 fall av 100 att se saken ur deras vinkel, jag dömer sällan, jag bryr mig inte om att ha rätt, jag söker förståelse, jag kan förstå varför folk beter sig som de gör utan att tycka det är rätt, jag kompromissar, är lättsam, vänlig och är intresserad av att höra hur andra ser på saker (så länge de inte skriker el dyl.)
Att behålla och vårda en relation.
Det tråkiga är som jag skrev i mitt förra inlägg är att jag börjat tappa detta med en del människor. Jag har börjat bli handlingsförlamad då jag känner det meningslöst att diskutera. Jag är inte intresserad av vad en del har att säga längre. Förut behandla jag även dem på detta sätt, att jag validera och försökte med olika kompromisser. Det är svårt att nå någon som inte arbetar på samma sätt.
För att behålla och vårda en relation behöver man vara aktivt lyssnande, validera andra, lösa konflikter och acceptera.
En sund relation är inte en relation utan konflikter. En sund relation är där man kan lösa konflikter på ett bra sätt.
Konfliktlösningar går ut på att få båda parters behov/önskemål delvis eller helt uppfyllda. Att lösa en konflikt går alltså inte ut på att bara den ena ska få sin vilja igenom medan den andra ska ge upp sina önskningar.
Då kan man starta förhandlingen.
Man kan turas om. (om vi sparar till en resa som jag vill detta halvår så kan vi under nästa halvår spara till de där möblerna du vill ha.)
Provperiod. Man kan prova en lösning under en begränsad period. Om lösningen inte fungerar får man förhandla på nytt.
Lika för lika. Ifall jag skurar toaletten så får du diska. Då måste man utgå från att båda tycker det är en pain in the ass att skura toaletten och diska. Man ska alltså tycka att båda de sakerna ligger på samma "nivå" av pina.
Mötas på halva vägen. (Om vi sparar 2000 kr i månaden istället för 5000 som du vill till en resa, så kan vi lägga undan ytterligare 2000 till möblerna jag vill ha.) Då får båda det dom vill ha bara att det tar längre tid att nå dit.
Om man går in i en förhandling utan att vara flexibel så brukar man sällan komma fram till en lösning. Båda måste ge för att få.
Jag har många konflikter i mitt liv, en del känner jag hopplöshet inför medan andra känns som att det ska gå att förhandla. Och något jag i många år har undrat är över dessa konflikter där jag ständigt går runt och känner hopplöshet? Hur gör man där?
Jag upplever att mina åsikter, värderingar och önskningar varken lyssnas på eller tas på allvar. Medan jag antar att det känns ganska liknande för de andra personerna gentemot mig. Hur gör man då ingen av oss är villiga att ge med sig utan båda vill ha sin vilja fullt ut?
Det är här det blir knas. Och jag har inget svar på det.
Till en början är jag alltid flexibel, faktiskt i alla konflikter i hela mitt liv. Det är nu på senare tid jag faktiskt inte orkar ge all den energin det innebär för mig att förhandla med människor jag inte anser vill mig väl. En del människor har jag gett upp hoppet om att kunna lösa en konflikt med.
Och vad ska man göra åt saken?
Jo, lämna relationen.
Det är meningslöst för min personliga utveckling och mitt mående att stå kvar och stampa på en och samma punkt. I ett av fallen har jag lämnat över ansvaret till myndigheter då jag inte längre orkar ta denna konflikt gång på gång. Det måste ju få ett slut någon gång. Bara för att omständigheterna ser ut som de gör så ska inte en människa behöva gå runt och känna sig värdelös och utmattad för att upprätthålla någon form av relation till en annan.
Ibland måste man ta hjälp. Och för mig var det det bästa som kunde hända, just nu.
Denna behandling som jag går har gett mig så jäkla mycket insikter, jag ser vad jag behöver förändra och förbättra samt vad jag redan faktiskt har för färdigheter. Jag skulle önska att alla fick ta del av denna behandling då det i mångt och mycket bara är rent jävla vett och etikett.
Mitt mål med denna behandling är att;
göra mig av med människor som inte tillför något positivt (insikter, harmoni, konstruktiv kritik, stöd etc) till mitt liv. Oavsett relation till dem.
Minska mina impulsiva handlingar och alltså inte försätta mig i situationer som blir jobbiga.
Vårda mina relationer bättre.
Leva upp till mina värderingar.
Bli mer säker i mig själv och öka min självkänsla.