När man verkligen älskar någon
Jag tror att när man verkligen älskar en människa, varesig det är en partner, vän eller släkting, så värderar man deras vilja lika högt som sin egen vilja. Att värdera någon annans vilja lika högt som sin egen är inte att ignorera eller kompromissa bort sin egen. Bådas viljor och önskningar betyder lika mycket och har lika stor rätt att bli uppfyllda. Ibland kan man givetvis inte uppfylla bådas viljor vid samma tillfälle, (ifall jag vill se etype i sthlm den 23/7 medan du vill se Bieber i gbg den 23/7) inte om man vill uppleva dem tillsammans med den man älskar. Att fara på varsitt håll fungerar ju alltid annars. Det finns många olika sätt att lösa såna här situationer. Det viktiga och min poäng i detta är, att deras vilja är precis lika viktig som din. Du har ingen förtur att få bestämma eller att dina önskningar skall råda i första hand beroende på dina känslor, erfarenheter etc etc. Alla har känslor och erfarenheter. Din vilja blir inte mer värd oavsett vad du varit med om i ditt liv.
Jag brukar tänka på detta extra mycket när min man gör något jag inte är så jätte förtjust i. Bara för att jag inte tycker om/mår dåligt/är orolig så skall inte hans önskningar behöva lida, inte ens när det gäller att vi ska äta bruna bönor en dag av 365 på ett år (om det nu är det han vill göra).
Jag lägger ju värde i att uppleva saker tillsammans, oavsett om det gäller en maträtt, resa eller evenemang. Vilket då gör att jag måste vara duktig på att kompromissa. Att kompromissa kan till exempel betyda "vi gör det här först och det där efteråt", eller "vi går halva vägen var". På så sätt kan man ta hänsyn och göra plats för två människors olika viljor.
För det är precis just det man är i ett förhållande, två människor med två viljor.