Vem attraherar du?
Något jag funderat på lite då och då, är det här med dragningen till olika människor. Vi dras ju i regel till en sorts människor, ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är den gememsamma nämnaren. Men jag vill nästan lova - att det finns en gemensam nämnare mellan alla du dras till, där någon form av kemi uppstår.
Jag har hittat min för något år sedan. Jag har haft problem med att reda ut vad det varit för gemensam nämnare. Dock har jag så länge jag kan minnas alltid tänkt; "ju mer jag dras/faller för en människa, desto större pucko är han". Huvudregeln är att jag dras till människor som får mig att känna mig dålig. Givetvis visar de ju inte den sidan till en början men jag antar att kroppsspråken och dyl gör sitt. Jag känner mig helt enkelt sämre, misslyckad, fel, missförstådd, oälskad, ensam. Jag har lärt mig att inte alltid agera på mina känslor, särskilt nu när jag blivit medveten om detta. Och det känns rätt trist. Detta gäller även potentiella vänner. Mina vänskapsrelationer har alltid sett likadana ut. Man träffas, de har hört skit om mig, de tycker jag är heelt annorlunda, vi umgås och har roligt, det rullar på, något händer (ofta ett missförstånd eller liknande), de blir sura och säger samma skit som de till en början hört om mig. Det har liksom blivit att så fort jag får höra att jag ens har gemensamma bekanta med en ny människa jag börjat prata med, så tänker jag att nu kommer det skita sig. Jag lägger liksom ingen tid längre när jag vet hur det kommer sluta. Lite som om man tappat hoppet. Men det är ju givetvis bara med dessa typer av människor. Jag får börja umgås och prata med människor som jag inte dras till så förbaskat mycket. Men det blir ju inte heller särskilt bra. Jag försöker hitta grundorsaken till att jag dras till människor som på olika sätt nedvärderar mig, med den informationen kan jag förändra det som krävs för att sedan upptäcka vad för saker och egenskaper jag egentligen gillar och mår bra av, för att förhoppningsvis attrahera andra typer av människor och i sin tur därmed inte försätta mig i situationer som faktiskt sårar mig enormt mycket.
Vilka typer av känslor känner du inför olika personer i din omgivning? Hittar du en gemensam nämnare?
Jag säger inte att mina nuvarande vänner eller min man får mig att känna mig dålig, jag har nämligen "skalat av" på min umgängeskrets och sedan kan man anpassa olika relationer på ett sätt så att man faktiskt inte kan försätta sig i en situation som skulle innebära mycket jobbiga känslor. Men det finns just en vän jag har, som faktiskt bekräftar mig på det sätt som jag vill. Det är inte så att vi pratar eller umgås varje dag, det är inget sådant jag kräver. Men hennes egenskaper är så jäkla fina. Hon är ärlig, jag vet att hon säger sin ärliga åsikt - i allt. Hon kan se saker ur olika perspektiv och inte bara sitter; "vaa? Nej men guu, va korkad hon är", när man berättar något. Hon analyserar och förstår mer än vad man säger rakt ut. Hon har tillräckligt med kunskap om människan för att vara försiktig med att döma innan man vet fakta (inte bara någons version). På detta sätt blir min relation till henne otroligt givande, jag kan växa med henne. Sedan bekräftar hon mig genom små, men så betydelsefulla ord som;"jag värderar din åsikt väldigt mycket", "jag tycker du är duktig", hon har spontant gett mig en present och förklarat hur mycket hon uppskattar att ha mig i hennes liv. Detta låter väl som riktig, genuin vänskap? Är det inte såna relationer man vill eftersträva? Inte någon som vänder på allt du säger och sedan börjar hagla en massa skit för att sedan när du är glad plötsligt tycka bra om en igen?! Jag är så less såna människor som inte vet vad de själva tycker. Det gör ont att beblanda sig med sådant folk. Alla har vi egenskaper som är mindre uppskattade, det har även min vän, och min vän ser även mina fel och brister. Men istället för att trycka ned eller smutskasta mig så fort hon blir på dåligt humör, så delar hon den uppfattningen att ge konstruktiv kritik vilket betyder att hon säger vad hon anser att jag brister på/eller hur vissa av mina beteenden kan uppfattas och ge exempel på hur jag kan göra för att förmedla det jag egentligen känner. Som exempel. Jag tycker det är bra. Är det inte så man växer som människa?! Givetvis behandlar jag henne likadant, de sidor som jag nämt ovan är även egenskaper jag själv besitter. Sedan har vi många likheter genom att vi gillar mycket likadant och sånt där som hör till i en relation. Det känns helt enkelt som att vår relation är givande för oss båda. Alla har vi givetvis olika mål och krav på våran omgivning. Vi vill ha och behöver olika saker. Vi strävar efter olika ting här i livet, vilket säger att denna relation är perfekt för mig medan den kanske inte varit det för dig?
De människor som finns kvar i mitt liv är de som får mig att må bra, och som är givande för mig på olika sätt. Givetvis känner jag även att jag fyller en funktion för dem också. Jag vill ha ett givande och ett tagande i en relation och inte endast en väg. Jag väljer mina människor med lite mer omtanke och följer mitt hjärta, inte endast går på olika kemier. Kemi stämmer inte alltid överens med vad som är bra för en, har jag lärt mig. Jag menar inte att man ska bli tillsammans med bli vän med människor man inte gillar. Men jag känner igen känslan jag alltid har fått i samband med nya människor och känns den likadant som den gjort med tidigare människor så låter jag bli. Givetvis ska det kännas bra i alla former av relationer.