Osäkerhet
Alla vi människor behöver bekräftelse osv men jag menar dessa människor där de liksom suger energi från så nära alla människor de kommer åt - där behovet helt enkelt blivit sjukligt stort.
Jag har alltid känt att jag inte duger under hela min uppväxt. Jag har alltid dragit till mig osäkra människor därför att jag själv varit en. I senare tonåren började jag förstå mer hur saker hänger ihop och det var väl därikring jag intresserade mig för psykologi på djupet. Men det kom att ta ännu något år innan jag började känna mig mer säker i mig själv samt att ändra i min omgivning. Nu de senare åren känner jag att jag faktiskt är less alla dessa osäkra människor. De skapar bara problem i ens liv förr eller senare. Det kan vara bra och sen svänger det till så är det något som stött deras sköra insida.
Jag vill spy på det! Missförstå mig inte! Jag tycker synd om dessa människor och önskar dem välgång och allt det där. Men jag är less över allt de ställer till med i mitt liv. Det blir liksom problem efter problem. Och det jobbigaste är att alla är inte så enkla att upptäcka förrän man kommit en bra bit in på en relation medan andra behöver man knappt hälsa på för att förstå att de inte är självsäkra.
Självkänsla attraherar! Det är så otroligt härligt att se en människa må helt okej i sig själv, veta att de duger, veta att det finns människor som tycker om dem, att de är kompetenta och härliga människor med alla sina brister de må ha. Vi är mänskliga liksom.
Jag vet såklart att det är svårt och tar lång tid att bygga upp en självkänsla. Jag jobbar fortfarande på det efter 30 år ;)