Om ärlighet
Det finns som jag nämnt förr olika typer av lögner, men nu tänkte jag fokusera mer på just ärlighet. För att anses som ärlig krävs av din omgivning att du aldrig ljuger - att aldrig ljuga betyder att du med andra ord är en öppen bok om allt som hänt i ditt liv, vad som händer dig idag, om dina sjukdomar, svårigheter, tankar, känslor och önskningar. Och då kan man fråga sig ifall det finns en enda människa som faktiskt är ärlig?
Måste man berätta allt till alla? Jag har dock aldrig haft svårt att prata om sådant som hänt mig, sådant jag gjort, tänkt eller känt. Jag är människa, det är naturligt. Däremot är det inte alltid lika naturligt att prata om vissa saker, vilket kan ha gjort att människor jag mött funderat varför jag delat med mig av vissa saker till dem (eftersom de är av den åsikten att man inte bör prata med människor om sådana typer av saker). Det har dock blivit mer accepterat att prata om svåra och pinsamma saker. I media hängs folk ut dagligen för bedgrägeri, one night stands som visat sig ha lämnat barn efter sig, våldtäktsmän, mördare, kvinnomisshandlare etc etc (listan kan göras hur lång som helst.)
Idag, några år senare och lite klokare kan jag säga att jag hängde ut mitt ex en gång för saker han utsatt mig för. (dock utan namn och bild men vår omgivning förstod vem jag syftade på) Jag ångrar det. Men jag kan inte göra det ogjort, för att inte gräva ned mig i ånger, måste jag tänka på det positiva det fört med sig. Det blev en kalldusch för honom, han skämdes så otroligt mycket. Idag tror jag att det påverkat han så pass att han blivit mer försiktig. Vilket innebär att jag kan ha hjälpt en (eller flera) människor. Det är positivt!
En del tycker jag gjorde rätt, en del stöttade mig, en del tvivlade och en del ansåg att jag förtjänade det. Och så är det. Och så kommer det alltid att vara. Det är en bra egenskap att inte tro på allt man läser eller hör i dagens samhälle. Fortsätt med det!
Jag insåg inte medias kraft förrän efteråt, då mitt inlägg fick flera tusen besök på bara ett dygn. Jag förstod inte vad det skulle innebära för oss alla, förrän efteråt. Att jag säger att jag ångrar att jag hängde ut honom betyder inte att jag accepterat hans handlingar eller tycker dem är okej. Jag har bara sett att det fört mer illa än vad det gjort gott, för oss båda. En polisanmälan är tyvärr mycket mer lindrig, och i just detta fall hade det räckt med en sådan. Men jag trodde (eftersom jag inte förstod medias kraft) att berätta om det på min blogg som då hade knappt 50 läsare om dagen skulle vara mer lindrigt.
Samtidigt verkar vi (samhället) vara i en "fas" där vi, när rättssystemet sviker offren, döma människor som gjort någonting dåligt offentligt. Att bli uthängd på media är värre än att bli polisanmäld. Vi hänger ut dem för allmänhetens hat - och det enda de har är just denna människas berättelse, dennes bedömning och dennes uppfattning. Lägg ut underlag istället ifall du lägger ut namn och bild och vill "varna" andra, skärmdumpar, anmälningar, förhör, you name it! Vad än du har på människan! Jag kanske höll på leta ett mynt i min trasiga byxficka medans en tjej upplevde att jag runkade/tog mig på snoppen inför henne eller hon kanske trodde att jag var påväg att dra upp ett vapen eftersom jag dessutom såg så arg ut fastän jag i själva verket var bekymrad över att jag inte hittade mina mynt till bussen som stod precis framför mig. (nu var detta ett mycket dåligt exempel, men jag hoppas ni förstår vad jag vill ha sagt) Jag säger det med all välvilja för att människor inte ska kunna kasta skit på vem som helst, för att rädda de (kanske få) oskyldiga människor som råkar ut för dessa typer missförstånd.
När jag läser om dem som hängt ut människor (med namn och bild) som tex "inte svarat på fleeera meddelanden efter ett köp när varan visat sig vara i sämre skick än de förväntade sig" så blir jag arg. Jag säger inte att det är okej, jag anser att människan som lurat på dig något har gjort fel. Men seriöst? hänga ut människor i media för varje litet snedsteg? Ska man bli dömd av allmänheten för resten av livet för det? Du som kund har ett ansvar att kolla upp saker när du köper och de har dessutom tagit bort "att köpa i god tro", det är inte ens brottsligt längre. Det är fel, men inte brottsligt.
Berättar du om en tung tid i ditt liv, visst! Jag kan inte säga att det inte stämmer - jag var inte där. Men jag utgår från att de allra flesta ändå är så normalt funtade att de inte ljuger om sina svinaktiga handlingar eller sjukdomar eller om det blivit utsatta (men jag vet att sådant förekommer, däremot har jag även hört att enligt polisanmälda övergrepp endast har 4% där det framkommit att "offret" ljugit om själva övergreppet)
Jag tycker däremot att det är starkt av dig att berätta något som de flesta inte vill erkänna. Jag däremot ångrar mitt offentliga inlägg om mitt ex, mina svinaktiga handlingar, sjukdomar och problem. När man skriver om sådant så är det främst dig själv du hänger ut, och det har ofta sämre effekt i längden.
Även om det ibland kan vara tröttsamt att höra om alla de som begått "hjältedåd" som lämnat tillbaka en upphittad plånbok, hjälpt en tant över vägen eller räddade en kattunge från en korg ute på gatan, så vill jag att ni fortsätter med det! Media är överöst med skit. Vi behöver allt positivt vi kan få så att tron på mänskligheten inte försvinner så snabbt som jag tror att den är på väg att göra annars.