Drömmar - en bearbetning?
Det tar på krafterna.
Jag har alltid analyserat mina drömmar eftersom jag tillhör dem som drömmer varje natt - eller jag är en av dem som minns mina drömmar efter varje natt. Mina drömmar har en sådan stor del i mitt liv att jag inte kan bortse från dem.
Sedan jag var liten har jag skrivit dagbok och under vissa perioder skrev jag bland annat ned mina drömmar efter varje natt.
För mig handlar drömmarna om mitt inre, jag bearbetar tankar och känslor som kanske inte får så stort fokus under min vakna tid - eller det som behöver mer fokus än det får. På senaste tiden har jag som sagt drömt väldigt jobbiga drömmar. Jag är van att drömma att jag betraktar olika former av tortyr samt att jag blir jagad och svårt misshandlad eller dödad. :( som med allt vänjer man sig. Förut upprepades mina drömmar ganska ofta - jag är inne i en ny fas nu verkar det som. Jag drömmer fortsatt om hur jag blir jagad och misshandlad, dödad osv men slutet på mina drömmar har börjat att ändra sig.
Det känns som om drömmarna har ändrat fokus på något sätt. Det känns som att jag inte står och stampar på samma fläck helt enkelt. Det är intressant.
Det är sjukt hur saker kan sätta djupa spår inom oss, hur en del av oss människor kan ha svårt att hantera vissa trauman. Ibland behöver man få hjälp att bearbeta vissa händelser för att komma vidare. Det handlar inte på något sätt att man inte vill gå vidare, det handlar om att man har "fastnat" i en bearbetningsfas.