Marie Leonfrost

Det är intressant när jag möter människor idag jämfört med för bara några år sedan. Alla vi människor dras till olika "typer" av personer och det är rätt faschinerande att se hur allt går till när man är medveten om denna process. Det min "typ" är människor med mycket låg självkänsla, jag är som en fluga runt en hög hästbajs när det kommer till dessa typer. Man måste bli medveten om varför man dras till en viss typ av människor för att kunna förändra sitt mönster och möta "nya typer" av människor.

 

"Alla killar är svin" har man hört ofta, liksom även att alla tjejer är svin. När man säger eller tänker dessa ord så säger det egentligen mer om dig själv än om alla killar eller tjejer. Det säger att du har en brist hos dig själv som påverkar dig att omge dig med människor som skadar dig, för att du inte anser dig vara värd bättre, exempelvis.

Jag har själv funderat mycket på detta genom åren då jag haft "förmågan" att träffa pojkvänner som utsätter mig för liknande typer av övergrepp. "Varför händer det mig hela tiden?" Man ifrågasätter sig själv och tror att det står i pannan att "du får slå, sparka, spotta, våldta och hota mig". Osynligt kan man säga att det står så i min panna, vilket gör att dessa typer som har våldsproblem dras till mig - jag är mottaglig för deras skit! Att vara mottaglig för detta är inte detsamma som att vilja bli utsatt för det. Ingen vill naturligtvis bli utsatt för någonting sådant. Det är en svår sak att förklara, men alla vi har väl någon gång mött en människa som vi bara känner att vi gillar eller ogillar från första stund utan att man ens känner eller hört talas om personen? Det fungerar likadant med detta.

 

Jag sa för en tid sedan till min sambo att jag gillade en människa jag mött, men att det är synd att hon utstrålar den där osäkerheten som de allra flesta andra jag fastnat för. Vilket kommer innebära att chansen för att bli utsatt på precis samma sätt som "alltid" händer mig igen. Förstår ni?

Bland dessa osäkra människor så förekommer det olika typer av våld, pajkastning och du kan inte lita på människan. Så länge allt är bra är det givetvis bra, men livet är inte rosenskimrande hela tiden och alla typer av relationer får sig någon gång en prövning och det är då man ser vad människor egentligen går för. Tror ni att sunda människor skulle ställa sig och skrika till andra? Säga hur betydelselösa de är? göra falska anmälningar till olika myndigheter? Slå dig? Prata illa om dig bakom din rygg ÖVER huvudtaget? hota dig? sprida falska rykten eller rykten över huvud taget? misstro varenda människa de möter? Hacka ned på dig eller andra? Tror ni att en människa som mår bra i sig själv skulle lägga ned energi på något av detta?

 

Och nej, jag vet att jag inte är 100% sund. än. Men jag är medveten och påväg. Vart är du?

 

Efter att ha blivit medveten om varför jag dras till dessa typer av människor så betyder det inte att jag kommer sluta dras till dem. Däremot så "vet jag med mig" vad en relation till en sådan typ kommer innebära, och jag kunde ta reda på varför jag dras till dem.

Jag har vissa få men nära vänner som känt mig sedan flera år tillbaka, och jag har funderat varför det fungerar med dem men inte med många andra? Men det är just det, självkänslan. De som står mig nära och är mina vänner vet "hur jag är" och att jag inte alltid gör de smartaste dragen, men de är så pass säkra i sig själva och stora att de har förståelse och kan skilja på handlingar och vem personer är. Inte ska ni tro att mina vänner står bakom alla mina handlingar och de kan även berätta att jag kanske inte alltid gjort det bästa - men det betyder inte att de tycker illa om mig eller måste börja skälla eller bete sig illa mot mig. Att de berättar sådant om mig skulle en osäker person ta som "skitsnack".

 

En person sa till mig att han inte förstod varför jag och en av mina nära vänner faktiskt var just vänner, eftersom vi verkade tycka så illa om varandra, han berättade saker min vän "hade sagt om mig". Först blev jag ledsen, men snabbt insåg jag att denna person som sade detta till mig är väldigt osäker i sig själv. Jag kunde därefter "räkna ut" att detta var en aningen överdrivet och sett från hans perspektiv, vilket förmodligen inte var så min vän hade menat.

Jag förklarade för honom att alla vi människor har saker som andra kan störa sig på, och att jag är medveten om mina svårigheter och även att min vän vet om dessa. Hon har även saker jag inte tycker är helt rätt eller okej, men jag gillar hon ändå. Alla har brister. Jag vet vad min vän anser om mina svårigheter och brister, och om hon delade sin åsikt med dig så betyder det inte att hon pratade illa om mig. Hon hade förmodligen ett syfte varför hon valde att prata med dig om detta. Förstod du syftet eller lyssnade du bara på vad hon ansåg om mina brister?

Sen ska ju inte en vän springa runt och berätta ens svårigheter och brister till höger och vänster, men det gjorde hon inte heller utan hon talade med en familjemedlem till mig.