Hjärnans kraft!
Våra hjärnor är ständigt aktiva, varesig vi är medvetna om det eller inte. Inte bara styr den vår fysiska kropp utan även våra tankar och känslor. Det sker ett ständig utbyte av information mellan hjärnan och vår kropp. Om ni testar sätta handen på en varm platta, så kommer ni upptäcka att det tar en stund (några millisekunder) innan vi känner att det bränns. Det beror på att från det vi sätter handen på plattan fram till vi känner av hettan så skickas det signaler till hjärnan och hjärnan i sin tur skickar ut signaler som i sin tur gör att du drar bort handen. Vi har alltså redan hunnit bränna oss direkt vi satte dit handen, men inte förrän vår hjärna fick information om hettan känner vi smärtan.
En del hävdar att våra känslor sitter i hjärnan. Utan hjärnan skulle vi inte känna något alls. Inte vid någon nära anhörigs dödsfall, inte om jag bryter ett ben, inte om jag bränner mig. Och det kan ju låta konstigt för en del eftersom vi ser det ju som självklart att vi ska känna sorg om någon vi älskar dör.
Om känslor sitter i hjärnan kan det förklara varför människor har olika smärttrösklar. Man kan alltså träna sig i att tåla mer smärta. Vi får i vissa kurser lära oss att hantera och stå ut med smärtan (ex. Förlossningskurser) Det skulle inte gå att träna upp sin smärttröskel om det inte satt i hjärnan.
När någon dör så blir du inte ledsen, det är först när du får vetskap om bortfallet som du känner sorg och smärta. Du får alltså inte ont av att någon dött utan det är först när din hjärna fått informationen som du känner något.
Det finns även ett sjukdomstillstånd (dock mycket ovanligt) där du faktiskt inte känner någon smärta. Du kan bryta ben, falla tre meter utan att känna smärta. Och det beror på att området i hjärnan som sänder och tar emot signaler är blockerad.
Det skulle även förklara den psykologiska varianten där man slutat känna glädje, sorg och nyfikenhet. Det området i hjärnan har blivit blockerad. Ofta beror depressioner på grund av för lite tillförsel av serotonin (ett glädjehormon). Men det finns psykologiska sjukdomstillstånd där patienten är oförmögen att känna annat än det vi kallar för likgiltighet, trots att de kanske förlorat en nära anhörig eller varit med om en traumatisk olycka.
Kroppen har ett hormon (adrenalin) som sänker smärtan. Om vi till exempel bryter ett ben så går adrenalinet in och skyddar oss. Adrenalinet kan man säga går in och blockerar smärtsignalen som hjärnan skickar ut, för att vi inte ska "avlida" av smärta.
På samma sätt tror jag att det fungerar likadant med den psykologiska biten. Därför har jag dragit slutsatsen att traumatiserade människor är farligare, just för att de är mer eller mindre blockerade för informationsutbytet och därmed inte känner känslor alls eller lika starkt som någon som har ett väl fungerande informationsutbyte. Och känner du inte känslor kan du vara mer kapabel till saker som andra skulle fara väldigt illa av.
Vi människor agerar ofta av känslor. Blir vi rädda flyr eller fäktar vi. Blir vi arga slåss vi eller står upp för oss själva. Känner vi oss glada skrattar vi och är vänliga. Känner vi kärlek är vi ömma och omhändertagande. Alla dessa funktioner slutar alltså att fungera ifall din hjärna blir blockerad för informationsutbytet.
Med detta sagt så tror jag, att det är enklare än vad man tror, att göra sig själv lycklig. Allt handlar om dina tankar, om vad du ger din hjärna för information. Din hjärna sänder ju nämligen ut signaler utifrån den information den fått. Så vill du skratta eller känna glädje så skall du börja med att förändra dina tankar.