Att uttrycka sig
Ibland och ganska ofta i perioder har jag varit med om när jag ska försöka förklara något väldigt viktigt för mig, och när det kommit ut inte blev lika bra som jag tänkte. Jag har funderat över om jag är otroligt otydlig, ibland känner jag mig otydlig. Ni vet känslan i hjärtat som uppstår när ni sagt något och så känner man bara; "precis så är det, inga andra ord hade blivit bättre, precis så känns det". Mm, den känslan hade jag vela uppleva lite oftare när jag uttrycker mig muntligt.
Jag brukar känna mig otroligt tyngd efter samtal jag haft när motparten inte förstått min poäng. (Inte vad de tror jag vill ha sagt) Och jag funderar, varför blir det så? Varför förstår inte motparten det jag säger? Jag kan inte göra annat än att fundera över mitt sätt att uttrycka mig. (Även om man ibland undrar om vissa är lite tröga, men det kan man inte utgå ifrån) Är jag otydlig? Hur kan jag försöka förklara detta så att denna människa ska förstå vad jag vill ha sagt?
När jag tidigare (av andra orsaker) började spela in samtal med människor jag har svårt att kommunicera med, så upptäckte jag även vilket verktyg det var för att kunna förbättra mitt sätt att uttrycka mig muntligt. När jag spelade upp inspelningarna fick jag höra mig själv mitt uppe i "elden". Och det jag generellt genom alla inspelningar gjorde var att "fylla i" där jag missade, "gud vad dumt det där lät, fan, bara han inte tog det si, jag menade ju...." så om jag hörde mig säga "jag hade inga såna" så kunde jag för mig själv efteråt "fylla i"; .... som syntes offentligt.
Meningen; jag hade inga såna
Och meningen
"Jag hade inga såna som syntes offentligt...." har ju två helt skilda betydelser, och väldigt stora skillnader. Det blir en helt annan innebörd om jag glömmer de sista två orden. Jag förstår att jag skapar förvirring när jag pratar. Och pratar man ofta på detta sätt kan det skapa problem. Jag försöker förändra detta. Jag jobbar på det. Ibland tar jag med inspelningen till min psykolog (ifall jag mår riktigt dåligt och har lagt 1000 kg skuld på mig själv) för att få hjälp med hur jag istället skall uttrycka mig.
Det roliga i det hela är att oavsett om jag får fram budskapet eller inte så känner jag mig ofta precis lika tyngd som förr. Däremot kan jag nu spela upp samtalen igen och höra mig själv vilket gör det så jäkla mycket enklare att veta vad jag behöver förbättra. Har jag varit tydlig eller försökt uttrycka mig så bra som möjligt, så kan jag inte göra mer. Jag kan bara göra mitt bästa. Men har jag varit tydlig och budskapet ändå inte gått fram behöver jag åtminstone inte må dåligt över att jag har svårt att uttrycka mig muntligt (som hela detta inlägg handlar om). Då går det över i andra problem.
Skriftligen känner jag att det fungerar bättre, jag har fått höra att mina ord kan beröra och att man har lätt att leva sig in i texten när jag skrivit. Det är väl bland annat därför jag skriver blogg, och dagbok här hemma. För när jag skrivit ned saker och ting så får jag den där känslan; "precis så, exakt så känns det, så menar jag."