är det en självklarhet att känna ilska?
Man kan välja vilka tankar man ska tänka, vilka känslor man ska känna och vilka handlingar man ska utföra.
En del uttrycker meningar som; "om någon kallar mig idiot är det väl självklart att jag blir arg". Först och främst vill jag börja med att säga; nej, det är inte självklart. Dock tycks Du tycka att det är en självklarhet. Detta innebär alltså att så fort någon kallar dig för idiot, kommer du att känna ilska. Varför? Tror du att vi har något inbyggt program i vår kropp som skickar "argsignaler" så fort vi hör vissa ord? Jag tror inte det.
Det finns dem som istället för att bli arg, faktiskt blir bekymrade, bekymrade över vad som driver denna människa till att bete sig så illa mot en annan människa. När man blir bekymrad känner man inte ilska, snarare en form av sorg.
Det finns dem som istället för att bli arg eller bekymrade, faktiskt inte tar åt sig alls. De lägger varken vikt vid deras ord eller funderar över dem. Istället fortsätter de med det de höll på med innan. Vid denna situation känner man inte heller ilska.
På så sätt tror jag att man kan välja vad man ska tänka och känna. Det finns inga självklarheter. Det du ser som en självklarhet är sådant du blivit lärd. Redan som små ser vi hur de vuxna hanterar olika situationer, när de blir arga, ledsna, rädda, glada osv. Likväl som vi blir lärda hur vi lagar oss föda, blir vi lärda hur vi ska ta oss fram genom livet. Därav grunden till uttrycket " barn gör inte som du säger, barn gör som du gör."
Vi kan bryta detta beteende och faktiskt välja själva när och vad för känslor vi ska känna. Tankar och känslor hänger ihop.
Om jag sitter och tänker på att alla mina anhöriga dör, så kan det vara svårt att framkalla ett leende. Om jag istället tänker på rosa elefanter kanske jag får lättare till ett leende. Men vi kan även lära oss att associera olika saker/händelser till olika känslor. Det går även att lära om.
Ta en porrfilm till exempel, de är skapta för att hjälpa människan att känna lust. Det är gjort ett experiment där man satte personer framför en tv. De såg på porrfilm. Varje gång porrfilmen var igång skickades elstötar till personen som orsakade smärta.
Efter detta experiment förknippade inte dessa personer porrfilm med lust. Istället förknippade de porrfilm med smärta och obehag.
Det är fascinerande hur människan fungerar. Det finns alldeles för många som går omkring och är ovetandes om vår kapacitet. Jag skulle så vilja kunna se 2-300 år framåt och se hur långt vi kommit när det gäller den psykiska inverkan på vårt mående. Man brukar säga att blåmärken bleknar, men ärren i själen försvinner aldrig. I samhället värderar vi den fysiska misshandeln så mycket mer framför den psykiska. Dels är den psykiska visserligen svårare att bevisa men dels besitter så många väldigt lite kunskap inom området.